MissMemma

När jag för en stund sedan satt på metron (tunnelbanan) på väg hem, började jag fundera på en grej. Nämligen på dethär med materialism och självkänsla..

Den här månaden har jag shoppat en massa. Det känns bra för stunden, men efter en tid börjar jag fundera om det verkligen var så fiffigt? Jag skulle ha kunnat spara dessa x antal euro i stället för att sätta ut dem på skor, nagellack, kosmetik...?

Jag tror jag shoppar för att jag vill bli en bättre människa. En vackrare, coolare och på alla sätt och vis bra. Min självkänsla är i botten. Det beror på en massa jobbiga saker som hänt i mitt förflutna, de sitter ännu kvar i hjärnan och trycker ner mig. Jag är dålig, jag är fet, ful, äcklig, tråkig... Osv.

När jag köper nya, fina saker blir jag lycklig för stunden. För just dethär paret skor gör mig till den vackraste tjejen någonsin! Men nej, när jag kommer hem, är ensam, slår ångesten till. För det är det jag lider av, ångest, depression. Och jo, jag går till en psykolog för tillfället, det ska bli spännande och se hur det påverkar mig!

Men tillbaka till ämnet: Jag vill tycka om mig själv. Utan alla fina skor, kläder och smink. Jag älska mig själv, som den jag är. Så, november får bli en månad då jag koncentrerar på mig själv. Jag tänker (försöka) ha en shopping-strejk. Inga nya kläder, inga nya skor, inget smink... För jag har det redan tillräckligt. Mat och hygienvaror som schampo och sådant är tillåtet. Men annors.... Nej. Mer träning ska det också bli, för jag tycker inte om alla mina onödiga kilon (rättare sagt 10!!).

Jag har en massa saker, som jag inte använder som jag tror jag tycker om. Jag bara inte kommer ihåg dem, för jag köper hela tiden nya saker.  Dessutom vill jag spara pengar så jag kan skaffa en hund i något skede. Det är svårt med det när det hela tiden flyttar nya skor hem till mig....

Oj, det blev ett långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa igenom hela romanen ;)

Puss på er!

P.S

Jag såg att jag hade lyckats skriva läsa med E. Vemfan lyckas med sånt????