MissMemma

Jag blir bara så trött på att måsta bo tillsammans med mitt ex, tur att han nästan aldrig är hemma. Det är så svårt att hitta lägenheter nuförtiden, som skulle vara i ett vettigt pris. Dessutom har mitt ex hittat någon ny ren, det känns superjobbigt. Fast det inte borde, jag har kanske varit på dejt med en man och vi ska träffas på nytt. Men det känns inte som samma sak? Suck.

I dag är det torsdag, och min arbetstur börjar först klockan ett (13.00) så jag har en maaassa tid att dricka morgonkaffe! Skönt!

Jag hade tänkt skriva i går, men det blev lite sent på jobbet så jag orkade inte. Jag var hemma nåttag elva på kvällen efter en lååång och lite jobbig dag på jobbet... Vi var lite undermannade pga sjukdom, så det var hektiskt. Men, jag överlevde, så so far so good.

Jag var för andra gången i solarie i går, det är så skönt! Jag tycker bara att jag blir mer grå än brun, och dessutom får jag nästan ingen färg alls. Undrar varför... Har ni något vettigt svar på detta?

Ääh, tankarna far bara runt. Tänker på garderobsblommor, hundar och jobbet. Ja, det kan jag ju berätta, jag tänker skaffa en hund! Sen när jag har en egen lägenhet och lite mera pengar, men en hund ska jag ha! Har funderat på en tibetansk spaniel, dom är så söta!

Puss på er!

När jag för en stund sedan satt på metron (tunnelbanan) på väg hem, började jag fundera på en grej. Nämligen på dethär med materialism och självkänsla..

Den här månaden har jag shoppat en massa. Det känns bra för stunden, men efter en tid börjar jag fundera om det verkligen var så fiffigt? Jag skulle ha kunnat spara dessa x antal euro i stället för att sätta ut dem på skor, nagellack, kosmetik...?

Jag tror jag shoppar för att jag vill bli en bättre människa. En vackrare, coolare och på alla sätt och vis bra. Min självkänsla är i botten. Det beror på en massa jobbiga saker som hänt i mitt förflutna, de sitter ännu kvar i hjärnan och trycker ner mig. Jag är dålig, jag är fet, ful, äcklig, tråkig... Osv.

När jag köper nya, fina saker blir jag lycklig för stunden. För just dethär paret skor gör mig till den vackraste tjejen någonsin! Men nej, när jag kommer hem, är ensam, slår ångesten till. För det är det jag lider av, ångest, depression. Och jo, jag går till en psykolog för tillfället, det ska bli spännande och se hur det påverkar mig!

Men tillbaka till ämnet: Jag vill tycka om mig själv. Utan alla fina skor, kläder och smink. Jag älska mig själv, som den jag är. Så, november får bli en månad då jag koncentrerar på mig själv. Jag tänker (försöka) ha en shopping-strejk. Inga nya kläder, inga nya skor, inget smink... För jag har det redan tillräckligt. Mat och hygienvaror som schampo och sådant är tillåtet. Men annors.... Nej. Mer träning ska det också bli, för jag tycker inte om alla mina onödiga kilon (rättare sagt 10!!).

Jag har en massa saker, som jag inte använder som jag tror jag tycker om. Jag bara inte kommer ihåg dem, för jag köper hela tiden nya saker.  Dessutom vill jag spara pengar så jag kan skaffa en hund i något skede. Det är svårt med det när det hela tiden flyttar nya skor hem till mig....

Oj, det blev ett långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa igenom hela romanen ;)

Puss på er!

P.S

Jag såg att jag hade lyckats skriva läsa med E. Vemfan lyckas med sånt????

Jag har fått ett jobb! Jag är så glad! :D Jobbet är dessutom det jag önskade mest att jag skulle få, så det här är mer än lyckat!

Nu vill ni förstås veta vad jag gör? Jo, jag säljer välmående, på ett fitnesscenter. I Finland är denhär firman ganska stor, medan den precis har landat i Sverige. Och jag stormtrivs!

Hurdan har er vecka varit?

Puss på er!

Jag är glad!

Efter gymnasiet, då? Nå, jag var 19 år, mådda psykiskt dåligt (utan att acceptera det) och ville bort från den "by" jag bodde i. Så jag sökte till några skolor i Helsingfors, och blev intagen till Arcada för att studera ergoterapi (eller arbetsterapi, som ni kallar det i Sverige). Jag trodde att det var min grej. Jag försökte intala mig själv om det. Nu efter två års studier så är det bara att konstatera att nej jag vill inte bli arbetsterapeut, hur fint det yrket sen är.

Nu har jag igen en chans att bli kosmetolog, genom läroavtal. Eller rättare sagt, det är ett alternativ av många. Mitt arbete tar ändå slut i slutet av september, så något måste jag hitta på att göra.

Nu i efterhand funderar jag ofta på hur mitt liv skulle se ut nu om jag inte skrev studenten, uta i stället valt att bli kosmetolog redan som 16 åring.